Den 21 december 2009 var den bästa dagen i mitt liv. Det var då vår älskade son Liam föddes för exakt 1 år sedan. Jag kan inte fatta att tiden har sprungit iväg. Snart börjar han väl gå och sen rusar väl tiden iväg och vipps så är han 18 år ock vill aldrig vara med sin mamma mer... :'(


På detta kort var han bara någon timma gammal, min älskade son!

Som jag skrev igår så var inte förlossningen det lättaste, men jag gör det gärna igen om man får en son underbart barn som vi har idag!

Efter jag blev undersökt så fick de lite bråttom då jag var öppen 8cm. Eftersom jag hade skrivit att jag inte ville ha något smärtstillande, förrutom lustgas så frågade de mig ändå om jag ångrat mig..Jag sa att jag ville testa att bada och avgöra det sen..Efter ca 2 timmars bad gick Liams hjärtljud upp så mycket att jag var tvungen att kliva upp ur vattnet, då började krystvärkarna, inna jag var öppen 10 cm. Så jag fick inte krysta fast jag ville. När jag väl kom upp ur vattnet då var det för sent för bedövning. Så det tog lång tid för de sista 2 cm att vidga sig...från jag kom in på BB tills han var ute (2cm) tog det 10 timmar. Det fick komma in läkare & barnmorskor som fick pressa på min mage för att hjälpa mig när jag krystade. Men till slut så tittade han fram 06.41 måndagen den 21 december 2009! Från första värken tills han var ute tog det 28 timmar, helt värt det!!

Bättre julklapp kunde man verkligen inte få!